Hmhm.

Tankar och åter igen tankar.
Det är allt som finns i mitt huvud just nu
och det är inte tankar på mat
eller soppa
eller att jag vill ha pengar
eller dylikt.
Nej det är faktiskt stora tankar
väldigt stora tankar
om stora ting
och jag vet inte riktigt hur jag ska reagera på mina tankar
om jag ska bli glad för att allt är som det ska
eller om jag ska bli deprimerad
för att allt är som det ska
för jag ville inte att det skulle vara som det ska
för jag vill att det ska vara på annat sätt.
Att det ska vara som det inte ska vara.
Om ni på något sätt hänger med vad jag försöker säga?!

Nej det var väl nästan det jag visste
tror jag.
Eller något.
Förvirrande sånt här.


Nåväl, jag måste planera ut vad mitt nästa steg är
och när jag planerar att ta det stora steget som jag planerar
det finns inget tvivel om att jag INTE ska ta nästa steg
för jag vill göra det
och jag tror att det är de vettigaste
eller nej,
jag vet att det är de vettigaste.
Men vett hit och dit brukar jag inte bry mig om
det handlar ju faktiskt om vad jag vill göra
och det här vill jag göra.
Och snabbt borde det gå.
Så fort som möjligt faktiskt.

Sen vet jag inte riktigt vad jag ska göra
om jag ska oroa mig för att det är som det är
eller om jag ska oroa mig för att det inte är som det är
eller om jag inte ska oroa mig alls
vilket jag faktiskt inte borde göra.

Det blev lite konstigt på något sätt
Jag trodde faktiskt inte alls
om jag ska vara ärlig
att det på något som helst sätt var möjligt
eller omöjligt
eller förvirrande.

Eller jag är inte förvirrad
men man kan nästan tro det
på något sätt




Jag vet inte
det känns bara konstigt