jävla dag

Jag är inte sur
eller någonting sånt
just nu mår jag bara lite dåligt
över lite allt möjligt.

Någon som gnäller idag
någon som inte var på jobbet
någon som stack
något som var fel
och en jäkla smittkoppa som inte försvinner

Pappa ringde nyss,
han hade precis kommit till lägenheten med tobbe
och ville klaga lite
så han ringde mig.

Hon var inte på jobbet den där tanten,
så nu måste jag gå
helt sjuk och jävlig
tillbaka dit imorgon bitti

och everybody leaves
det är de enda jag kan säga.
Så sitter man här
i den här jävla smeten
och gråter för att man själv sitter fast
och inte kan ta sig bort som alla andra
och för att man tycker synd om sig själv
eftersom att ingen annan bryr sig längre
för att alla andra inte orkar mer
för att alla andra tänker på sig själv
och inser att inte dom pallar längre.

Så...
Hur kan ni tro
att jag pallar?
eller att jag gjort det alla dessa år ?


Det enda jag hör komma ur era käftar numer är;
- Det kommer lösa sig!
- Du kan klara det här!
- Det som inte dödar det härdar!
- Snart är du 18!
- Det är bara att du säger ifrån!
- Allt kommer bli bra tillslut..


Det jag fick höra förut var;
- Vi finns här om det behövs
- Du kan alltid komma hit
- Behöver du hjälp med något så ring
- Vi ställer upp för dig


Vad är det som har hänt?
Jo ni har satans gett upp
och sen blir ni chockade och undrar varför jag gör det?!
Pfft.
Tror ni, som är vuxna människor, att jag ska hålla ut längre än er?
Tror ni, att jag ska klara av mer än er?
Tror ni, att jag klarar mig igenom allt helt ensam?

Nå, jag lever ju än iaf...



Jo,
sen kan jag säga att jag är rackarns sjuk
och jag tycker inte alls om det här-_-
ont i huvet,
halsen,
kliar i halsen,
kliar i öronen,
täpt i näsan,
hosta
och jag TROR att jag har feber.



Plus att min mage bråkar med mig...




Nå, jag ska prata med älskling på msn,
han är bäst,
och så ska jag spela med Gustaw lite .
Vi hörs.